Jag vet att vi inte alltid drar jämt.
Att jag knorrar över att jag tycker du är seg och att du inte är tillräckligt snabb då jag kräver det.
Jag tar ofta för givet att du alltid ska finnas där och hjälpa mig med alla svar jag behöver.
Eller bara vara där för att roa mig.
Du ställer alltid upp.
Dag som natt.
Alltid på mina villkor.
Du har aldrig några egna krav och du skäller heller aldrig på mig då jag gör fel eller har orimliga krav på din förmåga att serva mig.
Men nu.
Nu har du varit frånvarande sedan i går morse.
Visserligen inte konstant utan mer från och till.
Jag trodde faktiskt inte att jag var så beroende av dig.
Att du betydde så mycket.
Men nu vet jag.
Och jag är beredd på att göra vissa eftergifter.
Bara du kommer tillbaka.
För jag saknar dig.
Mer än jag någonsin trodde.
Så snälla!
Snälla Internet!
Börja fungera igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar