torsdag 21 mars 2013

Det börjar verka kärlek banne mig

Känns som att han varit borta länge.

Kottarna och jag har ätit två middagar själva.
Vi har ätit en frukost själva och ett par kvällsmål.
Vi har gjort kväll själva i går och gjort morgon själva, i morse.
Vi har pratat skola, diskuterat världsliga saker och berättat roliga historier.
Själva.


*19.05, on time*

Känns som en evighet och ändå var han bara borta 26 timmar och 38 minuter.
Ingen tid alls och all tid i världen.

Men nu är han hemma.

Och jag behöver inte sova med hubbaklubban under sängen eller ha alla lamporna tända hela natten.

Det är kärlek det.






4 kommentarer:

  1. MuminMormorn21 mars 2013 22:42

    Hubbaklubban,,,hur den ut? Skulle behöva en sån, för jag sover nästan alltid med lampan på, så jag kan kika med ett öga ,så där lite då och då under natten OM det är nån där som tänker skrämma mig :D
    Mammsen

    SvaraRadera
  2. Hubbaklubban är en 'man tager vad man haver'-grej.
    Ibland är den en brandsläckare. Fast då är den bredvid sängen och inte under madrassen.
    För det hade blivit för knöligt.

    Kramkram

    SvaraRadera
  3. Du och din make är väl världens goaste.<3
    Vet hur det känns och snart kommer min gubbe vara borta 4dar varje vecka men tur att det är ljust ute då :)

    Kram.

    SvaraRadera
  4. Aww vad gullig du är.♡
    Jo det känns oftast bättre när det är ljust ute. Sen kan du aaalltid ringa mig så kommer jag och räddar dig!

    Kraam

    SvaraRadera