Nyhetens obehag

Så här är det...

I ett par dagar har Maken tjatat en liten smula på att han tycker det är dags att uppdatera min mobil.
Han har uppdaterat sin egen och är väldigt nöjd.

Min har haft lite hyss för sig då den bland annat börjat stänga av sig själv.
Bara så där.

Visst har det stört mig, men inte till den grad att jag brytt mig.
Inte särskilt i alla fall.

I går gav jag till slut efter och lät honom uppdatera den.
Men bara, och jag upprepar bara, om han kunde lova att den skulle se ut och bete sig som vanligt.
Det gjorde han.

Tror ni att det funkade?!

Nä, hela telefonen är upp och ner nu.
Saker är på alla möjliga konstiga platser och några hittade jag inte alls.
Jag tjurade hela kvällen och kallade telefonen ful och dålig och lovade dyrt och heligt att jag aldrig mer skulle använda den.

Och det gjorde jag inte heller. Förrän i morse.
Efter jag tvingat Maken att återställa det som gick.
Det var inte mycket.

Men jag lär väl vänja mig, tänkte jag.
Förändringar KAN vara positivt, intalade jag mig.
Man ska inte vara bakåtsträvande utan omfamna det nya, övertalade jag mig själv.
Och började faktiskt tro på det.

Så slog jag igång datorn.

Nu har de ändrat hela Blogger grejjen.
Nytt Blogger gränssnitt.
Helt förvirrande och jag klarar inte av att blogga från mobilen. Att prova lägga in foton orkar jag inte ens tänka på.

Kära läsare.

Nu får ni ha tålamod med en gammal hund.
Och svarar jag inte på mobilen så vet ni varför...



Tack och lov att det är fredag.