Glädje och Sorg

Idag har mina bonus barn sedan tidigare varit och hälsat på. Deras mamma hade ett möte och under tiden hängde de med Stora E och lilla e.
Det var mycket uppskattat. Från alla håll.
Särskilt från ett ;-)
Igår kväll bakade jag tårtbottnar.
Sen gjorde jag en sommarlovs tårta i morse, som vi fikade av då mamman kom tillbaka.



Sen hade vi så tur att glassbilen kom precis idag...
Tur för alla mina fyra ungar och deras önskelistor.
Inte lika tur för min plånbok, men jag tröstar mig med att det i allafall blir billigare än att köpa massa glass på affären.
Sen är ju glass liksom sommarens grönsak nr 1...
Beroende på vem man frågar då förstås ;-)

Fast det har inte varit bara solsken idag.
En av Stora E.s kompisar kom förbi och berättade att hennes kanin hastigt blivit krasslig idag.
Riktigt krasslig.
Nu betar den lilla krabaten på Den Stora Gröna Ängen istället.
Stora E har varit på kaninbegravning.
Sorgligt och känslosamt var det.
De hade valt ut en fin sten och Stora E och kompisen skulle skriva på den.
Sen blev det en liten andakt i fina trädgården.
Bland blommor och blad.

Det finns en underbar barnbok som handlar om döden.
Om ett älskat marsvin som är sjukt och sedan dör.

Adjö, herr Muffin heter den.
Ulf Nilsson har skrivit och Anna-Clara Tidholm har illustrerat.



I slutet av den finns ett textstycke skrivet, formulerat som ett brev till Herr Muffin från barnen.

"Nu vet du mer än vi, herr Muffin.
Nu vet du vad som händer när man dör.
Visst är det så att antingen är döden en vila och då är döden ingenting att vara rädd för.
Eller så förs man någonstans till ett evigt liv och lever där i lycka.
Och då är döden något att längta efter!
Varför skulle man vara rädd för döden?
Visst är det så, herr Muffin, du som vet?"

Boken är stillsam och eftertänksam och den tar upp svåra funderingar utan att ge ett bestämt svar.
För så är det ju, ingen som inte varit där, kan säkert veta.

Det är kvällens högläsningsbok här hemma.
Sen ska vi tända ett ljus.


Sess i morrn.