Knakelibrak

Har tillbringat nästan hela eftermiddagen hemma hos SysterYster från Kompis-Familjen och hennes syster som är uppe och hälsar på.
Skönt att komma hemifrån en stund och se lite annat än hemma. Och förutom nöjet med det trevliga sällskapet så håller SysterYster på och målar om och det blir verkligen så fint.
Gissa om man blir sugen på att pyssla här hemma sedan.

Mitt knä som tidigare fick för sig att låsa sig har ju hållit sig i hyfsat bra skick, tills idag.
Bäst jag satt där och surrade med Systern vred jag benet lite och så fick det för sig att hoppa till och låsa sig nåt så vansinnigt. Och det frustrerande var att det inte gick till sig direkt jag tryckte utan jag fick trycka en gång till, ordentligt, för att det skulle räta till sig.

Galet ont som attan gjorde det, men nu kommer det som är bra.

Tidigare har det ju knäppt och knakat på sidan av knät ett par dagar efteråt och att köra bil har det inte varit tal om.
Nu kändes det helt annorlunda. Lite ömt var det precis efteråt men sedan: ingenting.

Körde hem nån timme senare och inte då heller märkte jag något.

Kanske jag helt enkelt inte tryckt till nog hårt de två gångerna förut!

Man blir ju liksom lite harig då det gör så ont redan innan, och på det så vet man att det kommer att göra ännu ondare just när man trycker till.
Då är det liksom lätt att fega ur en smula kan jag lova.

Så nu kanske det har fixat till sig.
För gott kan man hoppas.

Ny karriär på gång kanske.

Benknäckare.

Vad sägs om det!


.