Knaster och kanel

När man inte kan äta blir man sugen på allt.

Saker man kanske inte egentligen skulle tänka på. Helt plötsligt verkar de väldigt lockande.
Som knäckebröd med klippt smörgåskrasse. Eller rårivna morötter blandat med apelsinbitar.

Saker som knastrar framför allt.
Och syrliga.

Skorpor med besk lemoncurd eller knaprigt bacon.
Ja inte tillsammans då, riktigt så illa har det inte blivit ännu, men ni förstår.
Söta sockriga saker finns inte med på listan, utan mest saker med C-vitaminer och knaster i.

Kanske jag inte bara har blivit biten av den där tse-tse flugan.
Kanske jag håller på att få skörbjugg också...

Nu går det utför.

--

Nåväl, i fall nån annan är lite sugen på nåt, så kommer här ett recept på himla goda rutor som jag bakade i höstas när Maken skulle ha med sig fika till jobbet.

Kanelkaka i långpanna

1 ägg
4 dl socker
100 g smör
3 dl mjölk
8 dl mjöl
4 tsk bakpulver
4 tsk vaniljsocker

Strössel:
4 dl havregryn
3 tsk kanel
250 g smör
2,5 dl socker

Vispa ihop ägget och socker. Smält smöret och blanda i mjölken.
Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver. Rör ner smörblandningen och mjölblandningen i äggvispet.
Bred ut smeten i en smord långpanna.
Smält ihop smör, havregryn, socker och kanel till "strösslet" och strö detta över smeten.
Grädda i 175 gr i 25-30 min.
Skär i rutor då kakan svalnat något.

Ta da!


*gott men inte knastrigt*

Kanske rutorna skulle vara goda att äta med lite vaniljvisp eller lättvispad grädde om man vill göra det lite festligt, men jag tror faktiskt de passar precis lika bra bara som de är.

Här isi Sme´ekar det tomt i frysen på fika men det går ju att råda bot på.
Ska ta och baka lite då jag piggnat till.
Har några nya sorter som jag har tänkt prova.

Men nu närmast är det soffhäng med Maken och lite tv innan jag bäddar ner mig.

I morgon är en ny dag och då mår jag säkert bättre.



Gonatt!