Varning!

I dag blir det ingen nådig blogg.

Jag känner mig riktigt sur kan jag tala om så vill ni behålla julkänslorna intakta gör ni bäst i att hoppa över det här inlägget.
För jag inte bemödat mig med att censurera några svordomar eller arga ord heller.
De får ni på köpet idag.

Anledningen till att jag känner mig mer än lovligt förbannad är Kottarnas skolskjuts.

För det mesta har det funkat bra men då och då strular det till sig med att de glömt hämta dem på morgonen eller kommit så sent att barnen inte hunnit i tid till skolan.
Ett par gånger har taxin även hämtat dem så sent på skolan att klockan varit långt efter skoltid innan barnen varit här hemma igen.

Det är inte okej, men jag har haft överseende med de här sakerna eftersom det bara hänt ett par enstaka gånger och eftersom att saker faktiskt ibland kan strula till sig.
Även för den bästa.

Det som fick mig att tappa det idag började egentligen redan igår.

Då kom Elsa och Edvin hem klockan tre för att taxin varit så försenad.
Enligt Kalix Taxi själva, -Lite sena.
Jag tycker inte att en timme är att vara lite sena då det tar max sju minuter att köra sträckan från skolan och hit.

På onsdagar är det bara Edvin som åker taxi hem då Elsa har Onsdagsklubb på biblioteket.
Tjugo över två ringer Edvin hem från skolan och säger att ingen taxi har kommit.

Eftersom de var så sena i går så sa jag till Edvin att gå ut och ställa sig vid Taxistolpen igen medan jag ringer taxin och kollar läget.

På taxin säger de då att de inte sett Edvin men ska kolla vid stolpen.
Och jag ber dem återkomma om det inte löser sig.

Till saken hör också att olika taxi chaufförer har sagt olika om var de ska stå och vänta.
Några säger vid Taxistolpen uppe på parkeringen och en del andra säger att barnen ska stå nere vid ingången på baksidan av skolan.

Nåväl, klockan är tjugo i tre och jag har inte hört nåt så jag antar att de plockat upp honom och är på väg.
Men så tänker jag att jag ska ringa taxin och kolla ändå, för säkerhets skull.

-Nä, vi hittade honom aldrig. Svarar de där.

Va fan! -Jamen är taxin kvar där då eller?

-Nä, den har åkt.

Så jag lägger på, ringer Magnus och ber honom åka över och leta.
Sen ringer jag Kalix Taxi igen.

Frågar de vad de har för rutiner vid hämtning och vad som gäller angående var de ska stå när de plockas upp.

-Nä, vi har väl inget särskilt bestämt, det är väl lite olika, svarar han jag pratar med.

Jag har varit lugn och tillmötesgående, alltid, vid all kontakt med dessa människor men nu kokar jag över.

Så jag talar om för honom att från och med nu så har de det, rutiner, ta mig jävlar.

För det första så förutsätter jag att de ringer till antingen mig eller Magnus omgående om nåt inte stämmer.
Som att man inte hittar ett barn.
Till exempel.

Och för det andra så står våra barn i fortsättningen nere vid ingången på baksidan och väntar.
Av två anledningar.

Anledning 1. Vi vill inte ha barnen stående uppe mitt i kolsvarta mörkret på en livlig parkering.
Där ingen ändå verkar hitta dem.

Anledning 2. När det nu hädanefter ska vara EN plats som gäller, då är det bäst att de står där det är upplyst och där de även har möjlighet vänta inomhus och ändå kunna se när taxin kommer.

Då svarade människan att -Ja, om du vill så kan jag ju göra en anteckning om det.

OM jag VILL!?
Är det nåt av det jag sagt som inte gått fram!?

Ja, jag vet att det inte är han som ensam är ansvarig.
Ja, jag vet att det kanske var orättvist att han fick ta min svavelosande ilska.

Men nåt är innihelvete fel när man utan att ens ringa någon bara lämnar en tioåring mitt i mörkret.
De har mitt mobilnummer, Magnus mobilnummer och numret hem hit.

Jag fattar att de inte kan åka runt och söka honom i all evighet, de har ju andra körningar också.
Men någon kan ju höra av sig då, så vi får göra det.
Så att vi vet att de inte plockat upp honom.

Hade de tänkt att vi så småningom upptäcker det själva, att han inte kommer hem och då åker och letar själva?

För med tanke på att de var så sena i går så tog det ju en stund innan man börjar undra här hemma om det är så att de var sena i dag också eller om det hade hänt nåt annat.

Och han var inte alls särskilt försvunnen.

När det gått ytterligare en halvtimme sedan Edvin ringt mig här hemma hade han gått in på Fritids som ligger alldeles bredvid Taxistolpen och bett dem ringa till Taxin.
Och i samma veva så kom Magnus dit så då fick Edvin åka hem med honom.

Så visst löste det sig, men jag är fortfarande förbannad för att ingen ens bemödade sig med att höra av sig till nån av oss.


Det är svagt.


Jävla skit företag.



*