Kottarna har åkt till Biologen i dag och som vanligt blir det mer än lovligt tyst och tomt här isi Sme´.
Maken och jag tog oss en stug-tur och sen åt vi middag på Myggan.
Goda fina stället med den trevligaste personal,
läs: ägare, man kan hitta.
*gillar*
Egentligen borde jag ta i tu med lite av varje här hemma, men i dag har det alls inte bitit på.
Det har varit grått och regnat så en liten tupplur på soffan passade mig utmärkt.
Efter en sväng upp till grannen sen, så blev det te och en kvälls macka och strax ska vi sätta oss och se ett inspelat avsnitt av Mike & Molly.
Fina kompisen A gjorde mig så glad i dag då hon kom i håg att jag länge tänkt köpa mig ett par kakfat i våning på det stora blå varuhuset.
När hon ändå var där så ordnade hon ett par till mig.

Goa goa dig!
Sen har jag faktiskt, min icke-shopping-lust till trots gjort ett fynd i dag.
Alldeles själv.
Innan vi skulle gå och äta på Myggan susade vi förbi på Önska för att se om det fat jag beställt hade kommit.
Det hade det inte.
Men på ett bord utanför butiken stod en durkslag från Hackman som jag länge suktat efter.
Länge.
Men jag har liksom inte nännas.
Av ren snålhet.
Nu var det på halva priset.

*sommar*
Gissa om jag slog till.
Jag som inte ens gillar att shoppa.
Jag hann nästan inte blinka.
Sen var det
så nära att jag slog till på en kanna och en liten kastrull i samma serie som också var på halva priset.
Men då besinnade jag mig.
Man kan ju inte bli hur vild som helst.
Inte på samma dag i alla fall.
Men jag lovar inget för i morgon.
Finns kannan kvar kanske jag
måste ha den.
För visst vill durkslaget slippa vara den ende i sitt slag i mitt kök?
Visst väl?
Och går jag nu på det lusiga argumentet får jag skylla mig själv.
Att jag blir ytterligare en smula fattigare, menar jag.
Visst väl...
.