På havets vågade vågade våg...

Hör och häpna men Stora E, Grann-Kotten och Kotte-Kompisen somnade vid ett snåret i natt och kom in tio (!) i morse.
Gott hade de sovit hävdade samtliga och utvilade såg de ut att vara trots den sena timmen i natt.
Tror de haft det rätt mysigt därute.

Själv är jag ingen tältare av rang alls.

Tycker det är jobbigt med hårt underlag, med varm syre fattig luft och med eländiga moskitos och andra kryp som smyger sig in när man ska sova.

Däremot har jag inga problem med att minnas hur himla kul jag själv tyckte att det var när jag var i deras ålder och praktiskt taget bodde en hel sommar i tältet med min bästa kompis.

Misstänker starkt att mitt avsvalnande intresse för tältövningar har med åldern att göra och den därmed efterföljande bekvämligheten.
Så är det, jag är helt enkelt för bekväm.

Nåväl, när frukosten ätits, vid tolvsnåret nångång, packade vi ihop oss i bilen för en tur ut till stugan.
Vi hade bestämt båttur med Goa vännerna till en ö ute i skärgården där vi skulle bada och dricka kaffe och äta kanelbullar.

Nu var vädret inte det bästa men vi gjorde ett försök i alla fall.
Blåsten gjorde att vågorna blev för kraftiga för att det skulle var bekvämt att guppa runt där på havet.

Vi guppade nämligen inte.
Vi studsade liksom mer.

Lite som att åka pulka i en snöbacke.
Med lite för hög fart.
Och på ett lite för hårt underlag.

Vi fikade i stugan i stället och sen åkte vi hem till Goa vännerna och grillade korv.


*korv passar fint i hungriga magar*


*smakade...gott*

Jag blev bjuden att provsmaka en ölsort som var ny för mig.
En sån här ska jag köpa mig till nästa gång det vankas bastu.
Den gillade jag.


Nu skulle jag egentligen ha skrivit att Stora och lilla e sover ute i tältet i natt.
Men det får jag hoppa över.
De kom nämligen just in.


Lilla e är tydligen också av den bekväma sorten...



.