Jordbävning

Hann bli ordentligt orolig i går eftermiddag då jag helt plötsligt hörde på nyheterna om den jordbävning som drabbat östra Turkiet.
På två röda sekunder hade jag telefonerat till Maken för att försäkra mig om att de inte var drabbade på något vis.

Det var de inte tack och lov, utan befann sig i den västra delen av landet där det inte märkts något alls. Många, många mil låg emellan, men just där och då tyckte jag faktiskt att de hade semestrat klart...

För tid och evighet.

Amen.

Nu idag känns det bättre och vi har hörts av ett par gånger, så jag vet ju att de har det bara bra och att det inte är skakigt, på något vis, i deras del av landet.
Men ändå.
Om fyra dagar är de hemma igen och då krävs det mer än ett pass om de ska få åka någonstans.

Så är det med det.

För övrigt har min Mammsa och A hälsat på i dag. Vi passade på att se "Vem tror du att du är" med Rikard Wolff, som är en gemensam favorit.
Sedan har Mamma skämt bort mig med att rulla och steka älgfärs-köttbullar så det räcker åt en hel armé. En åtti stycken tror jag det blev!


*hälften stekta och andra hälften på väg in i ugnen*

Ett par tre tio tolv femton, kalasade vi på till middag jag och mamma och resten ska jag frysa in och ha framöver. De blev så goda så jag hade kunnat äta betydligt fler om jag bara hade orkat.
Tror jag klämde i mig åtta stycken!


*de bästa, sorry älskling*

Kanske jag rent av tar och bjuder på köttbullar då familjen kommer hem på fredag. För hur god mat de än må ha där borta i Turkiet, så Mammas köttbullar det har de inte.


Å vad jag saknar min familj i dag.

Om mindre än hundra timmar är de hemma.
Nittioen, för att vara mer exakt.

Det ska bli sååå skönt.



.