Välkommen vardag

Misstänker skarpt att Kottarna inte riktigt håller med mig, men nu tycker jag faktiskt att det ska bli skönt med lite vardag.
Ordning på mat- och sovtider.

Särskilt sovtider.

För himlars vad trist det är att vara den ende som är vaken klockan sex på morgonen.

Veckan som kommer bjuder på innebandyturnering för Kottarnas del och Maken ska en sväng till Boden och göra nån brandskydds inventering där. Själv ska jag ta itu med jobbet här hemma, röntgen av knät på fredag och kanske även hinna få mig en fika med nån annan som är sugen?

Själv tror jag inte att det visar något på röntgen men då är det i alla fall gjort som läkaren ville och så kan jag kolla sjukgymnastik sedan.
Det är vad jag tror behövs.
Lite extra muskler bara som håller delarna på plats.

Annars är jag ganska nöjd men spirorna.
Kolla själva får ni se.

Ser ni nåt annorlunda?



Nej, inte att jag har enfärgade sockar...

Nu då?



Okej, kolla noga då.



Ser ni?

Jag kan nästan sträcka ut den onda benet helt!

Inte riktigt ordentligt ännu , men tillräckligt för att de ska se ganska jämnlånga ut och för att jag ska kunna gå ganska mycket utan båda Rulle och kryckor.

Det mina vänner är ett framsteg med tanke på att jag inte kunnat räta ut det alls på nästan tolv dagar.

Så nu är det sluttjatat om det eländiga knäet.

Från och med nu är jag officiellt gå-på-två-bent igen.


I alla fall om jag inte behöver skynda mig.

Och i alla fall om det är helt slätt där jag går, som på golvet.


Men det räcker för mig just nu.



Ta da!


.