Det här med immunförsvar och dess (o)nytta

I vanliga fall strävar de flesta efter att ha ett sånt bra immunförsvar som möjligt. Alla vet att med ett immunförsvar på topp, så klarar man sig från de flesta snuvor och andra mer eller mindre trista baciller.

I mitt fall är det inte riktigt likadant.

Som ni vet klagar jag ju ibland här på bloggen över min mage som ibland bråkar mer än lovligt.
Men jag minns inte om jag berättat vad det egentligen kommer sig av.
Ni som känner mig är nog väl insatta vid det här laget, men jag ska försöka förklara för er andra.

Ulcerös Colit, som jag har, är en autoimmun sjukdom som innebär att immunförsvaret inte fungerar som det ska.
Man vet inte vad som utlöser det, men en teori är att det ligger latent och bryter ut i samband vid en bakterieinfektion eller vid en känslomässig chock.

I vanliga fall ligger ju immunförsvaret liksom på vänteläge och när det kommer baciller eller annat som behöver tas om hand, så aktiveras försvaret.
De vita blodkropparna blir många och stridslystna och så bekämpar de vad det nu kan tänkas vara för baciller.

I mitt fall är immunförsvaret överaktivt, hela tiden.

De vita ser inte skillnad på frisk vävnad och bakterier och finns det inga bakterier så angriper de frisk vävnad i stället.
Det blir sår inne i kroppen med inflammationer som följd.

Dåliga perioder då jag har mycket sår så känns det ungefär som att ha insidan full med skrubbsår.

Som tur är finns det ju effektiva mediciner.
För tillfället äter jag en kombination av tre sorter.

Kortisonet hjälper till att motverka inflammationerna. Den ska man helst bara äta vid svåra perioder eftersom den har en del biverkningar. Men eftersom jag blir dålig så fort jag slutar med den så står jag på en låg dos hela tiden.

En annan medicin jag äter, Asacol, hjälper också till mot inflammationerna men är mer inriktad på att verka lokalt i den delen av kroppen där inflammationen sitter.

Och så är det då den tredje.
Azatioprin.
Den hämmar immunförsvaret och gör det mindre aktivt.
Många som transplanteras brukar få den medicinen också för att förhindra avstötning.

Problemet med Azatioprinet är att om den sänker immunförsvaret för mycket så har man inget skydd alls.
Därför går jag rätt ofta på kontroller för att kolla så de vita håller sig på en acceptabelt låg nivå.

Men fast jag äter medicin så händer det ibland att något gör så att immunförsvaret ändå lyckas rusa iväg och bli aggressivt och orsaka ett skov.
Då är det bara att höja medicineringen tillfälligt tills det lugnat ner sig och så har man förhoppningsvis en lång bra period igen.

Just nu är det ett mindre skov på gång här.
Är nog därför jag kände mig lite mosig och trött igår kväll.

En släng av för mycket immunförsvar igen bara.

Som tur är har min läkare öppnat privat klinik här på orten nu.
Han hade ju den fräckheten ;) att dra iväg till annan Kommun ett tag och lämnade mig i händerna på en annan, förmodligen väldigt duktig läkare det med.

Men ändå!
Efter snart tolv år!
Fast nu är han alltså här igen.

I veckan ska jag nog ringa upp Kliniken och hälsa El Doktore välkommen tillbaka.



.