Vi komma, vi komma...

Det bästa med pepparkakor är att baka dem.
Eller egentligen är det pepparkaksformarna jag gillar bäst.
Jag samlar på mig ett par nya varje år.

De första i min samling var de klassiska, gubben, gumman, grisen och de övriga i vi-komma-gänget.
Sen började jag söka annorlunda formar.

Hittade några jättestora, några pyttesmå.

Änglar, fladdermöss, Bamse figurer och mina Muminvänner.
En som har formen efter öppningen på Alvar Aaltos klassiska vas.



*favorit form*

Dalahästar och motorcyklar.
Lamm och dinosaurier.

Mina nya för i år är en jätte snöflinga och en pepparkaks gumma och en pepparkaks gubbe som håller varann i händerna.

Allt som alles är jag nu uppe i 65 st.
När jag är uppe i hundra ska jag baka en av varje.
Tills dess får Kottarna baka och jag gräddar.
Många plåtar.
Det har vi gjort idag.




*Stora E är som vanligt kreativ och har gjort ett tja!.*

Sen provsmakade vi degen.
Våran alldeles egen Ica-köpta deg.
Kottarna tyckte den var okej.
Jag gillar mest hemgjord pepparkaksdeg.
Men jag skulle aldrig komma på att göra egen.

Fast jag önskar ibland att jag var en sån som gjorde det.
Min svärmor gör egen.
Den är så god att det är ren onöda att baka utav den.
Man kan äta den som den är direkt och köpa färdiga pepparkakor på affären istället.

Fast det är himla roligt att baka med barnen.
Det är värt allt stök och bök.

En grej med att baka pepparkakor är just att det blir lite stökigt efteråt.
Så där så man gärna går och är i ett annat rum en stund.

Man måste liksom fly köket en liten smula.


Så idag blir det China mat till middag.


Stackars oss...