Försök nummer femtioelva

Som ni alla är bekanta med vid det här laget så har jag ingen vidare talang med att få växter att överleva. I synnerhet frön har varit ett aber.

Ett år gav jag min rackaren på att jag skulle lyckas.
Jag köpte frön av bästa kvalité. Jag köpte den bästa blomjorden och fina små planteringspytsar. Gav dem sol, vatten och pratade med dem.
Resultatet?
Smala små sytrådar till stjälkar som jag fick knyta fast på vidjor i planteringen för att de överhuvudtaget skulle veta vad som var upp och ner.


*för er som inte minns*

I år har jag tagit Syster Yster till hjälp. Hos henne blommar ALLT. Ibland har jag tagit dit mina krukväxter på rehab med mycket gott resultat, tills jag tagit hem dem igen.
Men nu sådde vi massor med frön. Petunior och rosenskäror och allt vad de hette.




*mina första små frön är planterade*

En del frön var så små så man knappt såg dem!


*de här var stora i jämförelse*

Det här kommer att bli spännande och jag gissar att ni kommer att få höra mer om hur det går här framöver.
Håll tummarna.

Tiddelipom.