När man blir en smula galen

I kväll var det så nära att jag fick en sån där härdsmälta eller vad det nu heter.

Jag skulle ta fram min tröja som jag tänkte ha på mig i morgon.

Men den var försvunnen!

Jag vet att jag nyss hade sett den, för den är svart och alltid då jag söker nåt annat svart så är det den jag hittar.

Men inte i kväll.

Jag försökte till å med att leta efter nåt annat, så jag skulle hitta den.
Men det funkade inte, såklart.
Saker fungerar aldrig då man verkligen vill.

Murres lag eller vad det nu hette, det också.
Kanske jag fick lite härdsmälta ändå.
För jag minns inte vad han hette den där mannen som sa vad det nu var.
*suck*

Jag letade i alla fall i alla lådor, förvarings väskor med undanstoppade kläder och påsar med andra kläder i.
Men inte ett spår.

Det var då härdsmältan kom och jag gick helt sonika och bäddade ner mig.
Har man så mycket kläder eller så stort hus att man inte kan hitta sina kläder, då är det dags att rensa.

Sålunda är mitt annars icke existerande nyårslöfte ett faktum.

Rensa i röran.
Och det å det snaraste.

För övrigt gick det bra med tröjan.

Älskade maken hittade den.

I garderoben.


Ja, och så var det nog Murphy han hette den där snubben.
Och vad han sa var att kan det gå fel så gör det det.
Typ.
Fast det är ju oväsentligt nu då tröjan är funnen.
*peppar peppar ta i trä*


Hur som haver ska jag gå och lägga mig på riktigt nu.



God natt.