Om spökena knackar på

När man är tre år gammal finns det vissa saker som känns läskiga.

Ta tex mitt förra bonusbarn.
Han var galet rädd för dinosaurier då han var tre.
På kvällen då det var dags att sova tändes det taklampor och bäddades med allehanda gosedjur.
Ändå kom det små tassande fötter mitt i natten och kröp ner.
Mina försök att förklara att det inte fanns några köttätande monster längre, var lönlösa.

När man är tre år lever man lite i sin egen värld, med sina egna fantasier och fasor, och tro mig, de är högst verkliga.

Sålunda kom jag på den briljanta idén att ta en röd tusch penna och skriva ett stort G på gossens vardera hand.
G som i giftig.

Lugn som en filbunke somnade han med händerna prydligt upplagda på täcket.
Fanns inte en T-Rex som kunde missa det budskapet.
Inte ens en T-Rex skulle vara så korkad att han åt nåt som var giftigt.
Sålunda var det bekymret löst.


Ikväll har jag en annan tre åring sovande här.

Har bryr sig inte ett dugg om dinosaurier.
Däremot ter sig eventuella spöken en smula läskiga.

Sålunda har vi nu på ytterdörren, en stor lapp där det står:

STOP!
INGA SPÖKEN I FASTERS HUS!

Och i sin säng har vi en lugnt sovande treåring.




.